Italian c1429-1507 Gentile Bellini Gallery (b Venice, ?1429; d Venice, 23 Feb 1507). Painter and draughtsman, son of (1) Jacopo Bellini. An official painter of the Venetian Republic, he was a dominant figure in Venetian art for several decades in the latter half of the 15th century, known particularly for portraits and large narrative paintings in which the city and its inhabitants are depicted in great detail.  Related Paintings of Gentile Bellini :. | Mehmed II | Pala di San Zaccaria | The Agony in the Garden | Pieta | Polyptych of S. Vincenzo Ferreri |
Related Artists:
Jean Baptiste Oudry
French Baroque Era Painter, 1686-1755 French painter. He was the principal animal painter and one of the foremost decorative painters during the first half of Louis XVs reign. After initial training as a portrait painter, he concentrated on still-lifes; by the 1720s he had also begun to establish himself as a specialist in hunting scenes, game-pieces and portraits of animals. He ran an active workshop, often keeping his best originals for years and selling copies and (more or less autograph) variants. In the 1730s he was most active as a tapestry designer, making numerous designs for the royal tapestry works of Beauvais and the Gobelins, and he continued to produce his brilliantly painted hunts, still-lifes and studies of animals and birds to the end of his career.
Joachim Beuckelaer
1535-1574 Flemish Joachim Beuckelaer Galleries b Antwerp, c. 1534; dAntwerp, c. 1574). Flemish painter. He came from an Antwerp family of obscure painters and seems to have spent his entire life there. He trained in the studio of Pieter Aertsen, who in 1542 had married Beuckelaers aunt; he became an independent master and also married in 1560. His earliest known work dates from that year, and his development can be followed closely to 1570. The example of Beuckelaers master remained decisive throughout his career. Not only did he take over Aertsens new repertory of secular subjects, he also completely adopted his stylistic idiom and manner of painting, so that it can be difficult to distinguish the two hands. Beuckelaer was, however, by no means a slavish imitator, and as regards execution he fully bears comparison with Aertsen.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).